majanenzen

Förra fredagen gjorde jag något som varit otänkbart. Jag medverkade i zombierun. Ja som zombie men endå! Alla som känner mig bra vet hur livrädd jag är för zombies men de va sjukt kul! Jag fick skrämma lite elever, vänner och bekanta. De är inte bara zombies som var skrämmande utan att behöva prestera något. Jag va där för att skrämmas och hade inte folk blivit rädda hade jag misslyckats och för någon som nästan bryter ihop av tanken på att misslyckas så va jag rätt lugn. Men folk skrek och grät. Jag va nöjd, dom va nöjda och vi kom med i tidningen! Jag är så himla glad att jag orkar göra saker som de här igen!

Här får ni en söt bild

Tidigt i våras va jag in på macken som ligger påväg hem. De jobbar en väldigt söt kille där och den kvällen försökte han få mig att stanna och hålla honom sällskap. Jag fattade nada och gick hem men mina kära vänner talade om för mig att om någon erbjuder sig att bygga en soffa bara för att hålla kvar personen så är de ganska säkert att den flörtar. Han är iallafall väldigt charmig och rätt söt och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kollat efter honom när jag varit in där. Nu i veckan har jag sprungit där två kvällar och i onsdags sa han att jag skulle passa på att handla eftersom han inte jobbade kvällen efter, men på fredag skulle han jobba igen. Den här gången va jag iallafall lite beredd så jag sa att jag kanske tittar in då. Åh jag är så dålig på att återberätta såna här saker men ni förstår. Slutsatsen av de här lilla flörtandet, vilket jag inte ens är säker på att de är, har gjort mig lite nervös. Jag är så sjukt klumpig just nu, slänger om ord när jag är nervös och gör illa mig hela tiden. I min ungdom va jag grym på att flörta! Jag har aldrig haft problem med sånt här tidigare och jag är ännu mera rädd för att göra bort mig! Jag antar att de tar lite längre tid att få tillbaka alla delar av sig själv. Jag tänker väl strosa in och försöka va lite trevlig. Oh the horror! Uppdaterarr er om vad som händer!