06:47:02
Denna eviga väntan
Jag har bävat lite för de här inlägget, klurat å velat i flera veckor och därför inte skrivit nånting. Vet inte riktigt varför, jag blottar ju alltid min själ här, men jag är livrädd att verka patetisk och sorglig, men jag är väl helt enkelt de.
Jag har dejtat en del, en hel jävla del om jag ska vara ärlig. Alla möjliga killar på olika vis. Senaste tiden har jag sållat bättre, sett till att vi är på samma våglängd innan vi ens ses men de hjälper inte. Den senaste gav jag en chans fast de bara va så jäkla fel. Han va inte fel men jag har endå känt till människan sen lågstadiet. Vi umgicks och de kändes bra konstigt nog. Vi hade skitkul och de hade jag inte väntat mig, men precis när jag börjar känna något så kommer de där meddelandet. Du Maja jag är ledsen men de klickat inte. Ursäkta va? Vi klickade visst, som människor. Helt fel ord grabben. Så han fick känslor före mig men de gick över. Va jag för seg? Är jag inte tillräckligt gullig. Ni som känner mig vet att jag inte är typen som skickar gulliga meddelanden å konstant talar om att jag tycker om nån och saknar den.
Nåväl efter 2 dagar va allt som vanligt igen. Du förstår när man har så många motgångar och får så många såna meddelanden då vänjer man sig och skakar av sig de rätt snabbt. Jag tänkte jaja en till misslyckad som för mig närmre den rätta. Eller? Ett tvivel börjar växa sig ganska stort innom mig. Kommer den rätta nånsin dyka upp? Kommer jag nånsin våga bli gullig och faktiskt klämma ur mig att jag gillar nån? Är de mig de är fel på? Alla tror att dom är så kloka och säger du de kommer, när du minst anar de. Hur kan du va säker på de?
Jag känner att jag är mer redo än nånsin att träffa någon. Jag vet precis vem jag är och vad jag vill, jag gör mig inte till för någon. Jag längtar efter dom där vardagliga sakerna som att få krypa ner bredvid den man älskar på kvällen och inte allt de där nykära översvallande romantiska skiten.
Men jag verkar va tjejen som kommer före den rätta för en övervägande del hittar snabbt nån efter mig. Den här gången tog de ungefär 3 veckor innan jag såg de. Så grattis. Fantastiskt att kunna vara en språngbräda till andras lycka.
Jag vet att jag låter bitter, jag är bitter. För jag trivs så jäkla bra med mitt liv och att leva själv men jag tvingar mig gång på gång att ge dom få bra killar en chans men de går åt skogen och förstör så mycket varje gång. Så nu tar jag en paus igen tills nästa kille som alla säger att jag måste ge en chans dyker upp.
Fick en kommentar nyligen från en tjej som skrev att hon önskade att hon va lika flawless som jag. De gör jag med. Oftast syns dubbelhakan, min profil är inte alls snygg och sminket döljer acneärr. De e kul att bli bra på bild men de hade vart roligare om jag faktiskt såg ut såhär.
Jag har iallafall en otroligt vacker häst (höger) jag har Elvira å hon e mer karl än dom flesta karlar så jag klarar mig fint!