majanenzen

Precis så känns de idag. Mår skit, har försökt bryta ihop flera gånger när tomheten sköljer över mig men de kommer bara några tårar sen nada. Tvärstopp! Har ni känt så? Känt er helt jävla tomma?

Mitt liv skulle inte bli såhär, jag skulle inte bli sjuk! Jag hatar den här jävla diagnosen idag, hatar den utan att känna nått. Ilskan är fan bättre för den motiverar mig medans den här tomheten paralyserar mig. Jag har inte gjort nått nämnvärt på tre dagar och inte heller duschat. Jag är bokstavligen en påse skit!

Nej mitt liv skulle verkligen inte bli såhär, jag och min fantastiska personlighet skulle ut på äventyr, skaffa nya härliga vänner och dejta spännande killar. Bli fantastiskt duktig på allt jag tog mig för men nu har livet minimerats till att överleva. Jag har absolut vänner som jag är otroligt tacksam för och som har varit fantastiskt stöttande och förstående.

De här är inte att leva, de här kan inte vara allt livet har att erbjuda mig? Jag tror på karma och jag känner faktiskt inte att jag gjort så mycket hemskt att jag förtjänar de här?! Okej pity party men vafan liksom! Jag tänker tycka lite synd om mig själv för just nu är de ganska synd om mig!

Vem vet, imorgon kanske blir en bra dag...