majanenzen

2010-07-29
11:50:25

I made it trough the day, but I dont know if I wanna see tomorrow

Tänkte börja med att citera komversationen mellan min pappa och mig när jag gick upp.

Pappa: De va andra gången du inte drog ur internett!

Jag: Kändes lite meningslöst eftersom jag inte gick och lade mig förens halv 8 (somnade vid halv 1 igentligen)

Pappa: När tänker du sluta vara så omogen och börja sova på nätterna, bla bla du e 18 bla bla ansvar.

Jag: Fine jag får väl ta livet av mig så ni slipper mig.

Pappa: Ja gör de så slipper vi dig och dina omogenheter!

Så började min dag. Finner inga ord, känner mig så kränkt när jag inte ens verkar ha någon rätt att vara ledsen, en sten har mer sympati än min pappa, nej en sten har empati, nått min pappa varken vet vad e är eller kan stava till!

Jag måste erkänna att jag tänkt tanken de senaste dagarna, varför ska jag vara kvar? Men jag skulle aldrig kunna göra så mot min familj och mina vänner, speciellt inte nu! Men de skulle ju varit skönare att höra de än de jag fick kastat i ansiktet.