10:33:40
Semestern är här och alla är lyckliga utom jag
För de betyder att jag inte vet om jag får komma tillbaka till den bästa arbetsplats jag jobbat på. Som ni säkert förstod av mitt förra inlägg så mår jag inte så bra. De har vart mycket hela våren och jag drog ner på åtaganden under April för jag kände att jag va påväg hit. Men vissa saker kan jag inte påverka, de har varit många turer kring om jag ska jobba kvar eller inte och jag är så stressad över om våra hästar kommer ha mat hela vintern. Till slut tog allt knäcken på mig och jag höll ihop för att kunna jobba klart dom sista veckorna för de ville jag verkligen.
Så nu sitter jag här och känner att jag varken har ork eller lust att ens göra de roliga. Jag har verkligen ingen som helst lust att göra nånting, jag vill helst inte träffa en enda människa. Jag hatar de här, de här är INTE jag, jag är INTE min diagnos men nu tar den fan över.
På fredag har jag läkartid och jag vet verkligen inte vad jag vill ha för hjälp för det käns som att de inte finns nån hjälp. Jag tänker tvinga dom att sjukskriva mig så jag iallafall får en chans att hjälpa mig själv. Men utöver de här jag ingen som helst aning.
Så ja jag kanske checkar ut från mitt liv ett tag och jag måste sätta mig själv först. Jag kommer såra dom som står mig närmast och de är jag otroligt ledsen över för de är de sista jag vill!