majanenzen

Der känns som att de enda jag försökt göra senaste tiden är att försöka få alla att förstå att jag inte mår bra just nu, de finns mycke jag inte orkar eller bara inte klarar. Men när ingen endå förstår eller ens försöker ta hänsyn då vill jag bara inte vara nära nån. Jag vill bara att vissa människor ska ta lite hänsyn, ni får himla med ögonen hur mycke ni vill men jag orkar fan inte mer. Om jag aldrig får må dåligt, om jag aldrig får vara svag i eran närhet, då kan jag inte vara nära er, för de sliter sönder mitt hjärta när dom som jag trott brydde sig, dom jag trott älskar mig, driver med mig för hur jag mår, och bara skiter i att jag är annorlunda och behandlar mig som om jag bara är konstig, som om jag skiter i allt när jag inte ens vet hur jag ska förhålla mig till mig själv. De är så sjukt förvirrande, och jävligt ensamt när jag aldrig kan visa mina tårar runt er.
Jag orkar inte låtsas vara stark bara för att ni är för svaga för att hantera att jag mår dåligt. Ni behöver inte sätta er in i min situation, bara försöka förstå att de inte är lätt för mig just nu. Men de verkar som att när jag behöver någon då står ingen kvar. De kanske kunde få vara min tur att vara lite självisk, de kanske kan få vara min tur att bli omhändertagen för en gångs skull, jag har alltid funnits där, alltid!

Kan ingen göra samma för mig vill jag inte vara med längre, ingen människa är en ö.